Fältarbete vid Brusviken (vecka 32-34, 2008)

Utskrivet från: http://www.magotland.se/1102

HUMA Marinarkeologi Gotland

Fältarbete vid Brusviken (vecka 32-34, 2008)


På fältarbetets första dag i Brusviken hölls ett möte i huset där den frivilliga personalen bodde. Många olika nationaliteter var representerade i projektgruppen (svenska, grekiska, irländska, nederländska, tyska och danska), så man kom snabbt överens om att projektspråket skulle vara engelska.


Projektledare Göran Ankarlilja presenterar ett exempel på dokumentation av ett schakt, i juli på Krusmyntagården.


Databasen för registrering av artefakter demonstreras . Databasen innehåller information (beskrivning, mått, material, plats, etc.) om samtliga artefakter som hittats under utgrävningarna.


Stora mängder komprimerad luft behövs när så många dykare arbetar under vatten hela dagen. En stor, portabel Bauer-kompressor användes på plats för att hålla jämna steg med dykarnas luftförbrukning.


Man gick noggrant igenom dykutrustningen innan varje dykning. Masken på det här dyksetet är en hel ansiktsmask, som fullständigt täcker dykarens ansikte.


Många av de frivilliga var arkeologistuderande som gick med i projektet för att få erfarenhet av fältarbete under vatten.


Under fältarbetet i Brusviken användes två små båtar för stöd och säkerhet. En båt var primärt stationerad i området där dykarna arbetade, medan den andra var stationerad på land.


För att garantera säkerheten fanns en observatör, som hade radiokontakt med båten, och en dykare på stranden. Alla deltagare informerades om nödåtgärder. En oxybox fanns också tillgänglig på plats, i händelse av en dykolycka.


Arkeologisk dykning kräver ofta att dykaren har med sig mycket utrustning för sökning och dokumentering. Johan bär här på en undervattensmetalldetektor och en skrivskiva utöver den vanliga dykutrustningen.


All dykning vid Brusviken gjordes från land. Vattnet är bara knähögt de första 50-70, sedan blir det 2-3 m djupare. De här omständigheterna skapar intressanta utmaningar när det gäller att ta sig ned i vattnet för att dyka.


Kalkstenen är mycket hal och dykarna måste vara väldigt försiktiga när de går genom det grunda vattnet. Även under vindstilla dagar ser man bränningarna i det grunda vattnet.


Att gå igenom bränningarna för att komma till dykplatsen var ibland lite av en utmaning. Allteftersom dagarna gick utvecklade varje dykare sin egen personliga teknik för att sätta på fenor och ta sig igenom bränningarna.


En dykare placerar måttbandet på den hårda trälämningen som ska dokumenteras. Baslinjen där allting mäts ifrån ses här på höger sida av bilden.


Ett andra måttband placeras vertikalt i förhållande till det första måttbandet. Avståndet från de båda måttbanden till de punkter som ska dokumenteras antecknas och ritas på skrivskivan.


Dokumentationsprocessen är långsam. Det första som ritas upp är konturerna av skeppsvraket och de individuella delarna. Senare läggs detaljerna (träspikar, järnspikar, sprickor, märken och andra kännetecken) till.


Dykarna fann snabbt en dokumentationsrutin, där en dykare hanterade tumstocken och den andra noggrant överförde måtten till skrivskivan. I början av varje dykning gjordes mätningar för att dubbelkolla att positionen på måttbandet var enligt ritningen.


Vid undervattensdokumentation måste dykaren noggrant hålla reda på alla verktyg. Lägg märke till pennan ”i koppel" främst i bilden.


Vattendjupet på dykplatsen i Brusviken var maximalt 7,5 meter och vattentemperaturen behagliga 15-20 oC. Dyktiden avgjordes därför mer av luftförbrukning än av dyktabeller eller kyla.

PARTNERS

Nyheter

Nytt från sommarens undersökningar

Dags för 2009 års undersökningar av den dansk/lybska flottans förlisning

DVD - Tillverkning av en kanonreplika

Heritage underwater maritime archaeology Gotland